Om dagars genomskinlighet

I Ulf Erikssons dikter ses våra dagar än högt uppifrån än långt inifrån. Där råder klarhet i obegriplighetens rum.

…

Kommer en dröm och veckar
vattnets yta, går en
främling där och tänker
var någonstans,
var sätta foten, det blåser upp
och löv yr ur hans människa.