Löneförhöjningen: eller hur du, oavsett sanitära, psykologiska, klimatologiska, ekonomiska eller andra omständigheter, maximerar dina chanser när du ber din avdelningschef om uppjustering av din lönenivå

Röster om Löneförhöjningen:

"Det gläder mig att ni ger ut Perec. Löneförhöjningen såg jag som teater i Karl Dunérs uppsättning för tio år sedan. Det är en mycket roligt text, som för en svensk i min ålder påminner om det slags inlärningshäften som Försvaret använde under en period och som om jag minns rätt kallades 'programmerad undervisning'. (Det var före datorerna.)"
– Horace Engdahl

"Det är en märklig och gripande pjäs, inom en genre som man kanske skulle kunna kalla den existentiella farsen, vad jag själv brukar kalla 'torr' dramtik (...). Där rollerna är roller och inte försök till realistisk-psykologiska porträtt. Den torra dramatiken har aldrig varit särskild uppskattad eller ens känd här i landet, det är en tradition som svensk teater halkat förbi."
– Magnus Hedlund

"Löneförhöjningen är en oroväckande lekfull skrift om lönlöshet, som lockar till eget skrivande med tärningen eller flödesschemat som hjälpmedel. Och tack gode gud för facket, skulle man kanske också kunna säga."
– Mats Kolmisoppi, Göteborgs Posten

"Nu i dagarna utkommer, i precis och skarp översättning av Magnus Hedlund, en av dessa: Perecs lilla berättelse Löneförhöjningen från 1968. Det är en underbart komisk och drabbande historia om en lägre tjänstemans försök att begära ett lönepåslag av sin avdelningschef.
(...)
Perecs algoritmiska text är alltså hårt styrd av en förutbestämd regel, och visar - liksom Oulipos arbeten över huvud taget - på strukturens och konstruktionens betydelse för litteratur. Och för levandet som sådant, vill man tillägga. För givetvis kommer de tvingande upprepningar och kringgående rörelserna i berättelsen att illustrera en existentiell belägenhet. Traskar vi inte alla runt i dessa livets anonyma företagskorridorer? Är inte yttre former av detta slag ett nödvändigt stöd för våra handlingar och tankar?"
– Jesper Olsson, Svenska Dagbladet

"Det blir naturligtvis oerhört roligt - jag skulle gärna se detta drama uppfört på scen - och en nidbild av den mänskliga verksamhet som kallas byråkrati och som i fransk regi utvecklats till något av en konstart. Men nidbilden är litteratur på hög nivå."
– Mats Granberg, Norrköpings Tidningar

"För visst är det konstigt, för att inte säga mystiskt, hur en text som bygger på omtagningar och torra omkväden av typen '1 Du inväntar din avdelningschefs återkomst i korridoren. 2 Antingen dröjer han inte eller också dröjer han. 3 Om han inte dröjer, så kan du knacka på hans dörr och vänta på svar.'- hur den kan vara så infernaliskt fängslande? Kanske för att de monomana upprepningarna skapar en stilla kontemplativ stämning som gör att minsta händelse känns som en sensation. För att inte tala om att minsta avvikelse uppfattas som groteskt komisk. '1 Du inväntar avdelningschefens återkomst i korridoren. 2 Kommer han eller vad i helvete!'
(...)
Det är Magnus Hedlund som står för den kongeniala översättningen av denna litterära evighetsmaskin. Borde ligga i väntrummet på varje byråkratiskt verk i hela Sverige.
– Gabriella Håkansson, Dagens Nyheter