Paradis. Is

Ulf Erikssons noveller rör sig fritt mellan vitt skilda platser: en lägenhet högst upp i en av Hötorgsskraporna i Stockholm, den baskiska separatiströrelsens Spanien och inbördeskrigets Sarajevo inneslutet i ett vintrigt Venedig; en pojke upplever den befriande känslan att nu börjar hans liv, en medelålders man ser, efter sin fars död, tillbaka på sitt. Novellerna skildrar människor som på olika vis är fångna, i tiden och i sina liv, i oöverskådliga strukturer, men också stunder av befrielse och uppbrott. Tillsammans formar de sig till ett landskap av mörk erfarenhet, där figurerna – kanske utan att veta det – söker ett möte med någon annan.
Ulf Eriksson debuterade som författare 1982. Novellsamlingarna Paradis (1996) och Is (1999) betraktades kritiker och läsare som ett andra genombrott.

"…hans språk är klarare än någonsin. Han skriver Ljus, och detta ljus värker i ögonen, han skriver Regnvåt, och man trevar huttrande efter koftan. Han får det svenska språket att verka så förunderligt rikt."
Jonas Thente, Sydsvenska Dagbladet

"…berättelser fulla av motstånd, av skönhet och grotesk humor – detta måste vara en lycklig författare."
Ulf Olsson, Expressen