Vid mardrömmens mål

I backspegeln kan man ana att skräckfilmsintresset har funnits i Leif Holmstrands alla tre tidigare diktsamlingar. Med Vid mardrömmens mål tar han läsaren ner i källarna, ner i underjorden, in i de förvridna hemmen där både förövare och offer får komma till tals. Här möts Pamela Voorhees, Jason och Sally Hardesty i en poesi som fångar skräckfilmernas psykologi men också berättar något om oss själva – för är det en verklighetsflykt för att få perspektiv på vårt eget liv eller är det en dröm vi egentligen inte vill vakna ur?

En liten pojke återföds och tillber bara mamma.

Huvudet och kläderna ger order.

I den andra sagan utförs morden med en påse över huvudet.

Det är inte längre pojkens röst som mamman hör,

som om han aldrig varit död

och bott i hennes tal och slutna huvudklyvning.

Pressröster om Myror:

"'Myror'" är tveklöst det sårigaste och mest utlämnande jag läst av Holmstrand" – Matilda Roos, Sydsvenskan

"Holmstrand har skrivit årets mest fascinerande diktsamling, det känner jag på mig utan att ha en aning om kommande utbud. Han är en Stagnelius, men inte med förruttnelse som farkost, snarare med små men skräckinjagande partikelpickande sönderplockningar av familjelivet, sexualiteten, manligheten, folkhemmet, radhuslängorna, fysiken. Dessutom är han förtvivlat rolig." – Aase Berg, Expressen