Man hör varandra bättre i mörker
En bok som innehåller personliga brev från den store Franz Kafka och som fått titeln Man hör varandra bättre i mörker. För översättning och kommentarer står Hans Blomqvist och Erik Ågren.
Breven i denna volym tillkom under perioden 1918 till och med juni 1920.
Det är en dramatisk tid i Kafkas privatliv.
Hans förlovning med Felice Bauer har slagits upp sedan han i augusti 1917 vaknade en morgon och hostade blod - det var det första tydliga tecknet på hans lungtuberkulos.
Han flyttar ut på landet - till en gård som hans syster Ottla förvaltar i den lilla byn Zürau i nordvästra Böhmen - i hopp om att kunna kurera sig.
Vistelsen i lantluften gör honom gott. I maj 1918 känner han sig så mycket starkare att han kan återgå till sin tjänst på Institutet för arbetarnas olycksfallsförsäkring i Prag.
Men i oktober tillhör han de många som drabbas av världsepidemin spanska sjukan. Under några dygn svävar han mellan liv och död. Han tillfrisknar från spanska sjukan, men influensans hårda attack mot hans kropp har gett tuberkulosen nytt fäste.
I omgångar börjar han resa till ett pensionat i Schelesen för att vila.
Där träffar han Julie Wohryzek som han vid återkomsten till Prag förlovar sig med.
Julie är av enkel börd - hon motsvarar inte alls vad Kafkas far Hermann förväntar sig av en svärdotter, vilket han burdust förmedlar till sonen. Ett av dokumenten i denna volym är Kafkas berömda brev till fadern - förmodligen det mest gripande och intressanta brev någon son någonsin har skrivit till sin far. Allt tyder dock på att Kafka aldrig överlämnade brevet till adressaten.
Under denna period brevväxlar Kafka även med Milena Jesenská som vänt sig till honom med en förfrågan om att få översätta några av hans texter till tjeckiska.
Milena bor i Wien, Kafka befinner sig på en kurort i Norditalien. Trots att Milena är gift och Kafka förlovad utvecklas deras brevväxling till en romans på avstånd och de kommer överens om att Kafka på sin återresa till Prag ska göra ett uppehåll i Wien så att de kan träffas.
Kafka och Milena får fyra lyckliga dagar tillsammans i Wien och på utflykter runt staden. Kafka som fortfarande är sjuk i tuberkulos "gick hela dagen, backe upp och backe ner, han gick i solen, hostade inte en enda gång, åt som en häst och sov som en stock, han var helt enkelt frisk" (rapporterar Milena i ett brev till Max Brod).
Kafka försöker övertala Milena att lämna maken och istället leva med honom i Prag. Milena känner sig lockad men förmår ändå inte att bryta upp från sitt äktenskap. Milenas och Kafkas kärlek övergår så småningom till en vänskap som varar till hans död.
Franz Kafka är inte enbart en av litteraturhistoriens allra största, mest originella och mest inflytelserika författare - han är även en av litteraturhistoriens mest intressanta, mest fascinerande brevskrivare.
Som brevskrivare är Kafka öppen och uppriktig. Ocensurerad. Han ryggar inte för att uttrycka de mest känsliga sanningar - sådant som andra skulle rodna över om de ens vågade nudda vid med sina mest hemliga tankar - och dessutom är han alltid så oerhört välformulerad, så skoningslöst noggrann vid valet av varje litet ord. Den skarpa precision Kafka är så berömd för i sitt berättande är precis lika vass när han skriver brev.
Bokens titel är ett citat från Kafkas brevväxling med Minze Eisner. Minze föreslår att de ska utväxla fotografier. Kafka avböjer, med motiveringen "man hör varandra bättre i mörker (jag menar: när man inte ser varandra). Och vi vill ju verkligen höra varandra."
