Nu återstår bara att spetsas på pålar

Denna volym innehåller brev från mars 1914 till augusti 1916.

Fascinerande läsning som ger många intressanta inblickar i Kafkas liv, många nycklar till förståelsen av hans person. Kafka kunde själv uttrycka starka tvivel på brevet som kommunikationsmedel. Mot slutet av sitt liv skrev han så här: "All olycka i mitt liv – jag klagar inte, utan vill endast i största allmänhet upplysa om ett sakförhållande – härrör, skulle man kunna säga, från brev eller från möjligheten att skriva brev. Människor har nästan aldrig bedragit mig, brev däremot alltid, och då inte andras utan mina egna." Detta sagt av en brevskrivandets mästare, vars brev är litterärt formulerade, innehållsrika, nyansrika, djuplodande skildringar av tankar, känslor, situationer, konflikter, vardagsfunderingar – brev som har allt.
     
I många av breven i denna volym ger Kafka uttryck för sin vånda inför valet mellan äktenskap och författarskap, en kombination verkar omöjlig.
     
Kafka bor i Prag, hans fästmö Felice i Berlin. Båda har anställningar att sköta, Kafka som tjänsteman på Institutet för arbetarnas olycksfallsförsäkring, Felice som sekreterare på ett företag som tillverkar diktafoner, men mycken tid ägnas åt brevskrivande. Gång på gång ber han Felice om förståelse för sina författarambitioner, men får ingen respons, tvärtom, med tiden växer snarast ett krav på det motsatta fram, Felice vill att han ska upphöra med sitt författande. Hela Kafkas inre ropar efter att få skriva, inget kan stoppa denna drift, inte ens hans mördande självkritik. Han är övertygad om att han är misslyckad, både som medmänniska och som författare, men hans brinnande vilja är ändå att skriva.
     
Volymen har fått titeln "Nu återstår bara att spetsas på pålar", ett citat ur Kafkas brev till Grete Bloch den 1 mars 1914. Han syftar på att han varit i Berlin och träffat Felice, och mötet gjorde deras skriande kommunikationssvårigheter ännu mer uppenbara.
     
Kafka och Grete Bloch inleder en flitig brevväxling. Grete försöker inta en medlande roll mellan Kafka och Felice, hon försöker få Kafka att förstå Felice bättre. Kafka är frispråkig och avslöjar inför Grete vad han tänker och känner om förhållandet och han uttrycker så starka tvivel på sin egen lämplighet som äkta make att Grete till slut anser att hon måste rapportera om saken till Felice.
     
När Kafka i mitten av juli 1914 kommer till Berlin tar han som vanligt in på hotell Askanischer Hof. Där utspelar sig den 12 juli vad han senare i sin dagbok refererar till som "rättegången på hotellet". Närvarande var målsäganden Felice, hennes syster Erna och vittnet Grete Bloch. På försvarets sida satt den åtalade Franz Kafka. Felice högläste särskilt graverande avsnitt ur breven till Grete, medan Kafka teg. Förlovningen bröts omgående.
     
Under hösten hamnade Kafka i ännu en av sina stora skaparperioder, han arbetade intensivt med romanen Processen, och med bl a novellerna I straffkolonin och Minnen från Kaldabanan.
     
I november återupptogs brevväxlingen med Felice och i juli 1916 reste de på semester tillsammans till Marienbad där de beslutade sig för att förlova sig på nytt.
     
För Kafka framstod det som livets högsta mål att gifta sig och bilda familj. Samtidigt ansåg han detta oförenligt med ett liv som författare. Felice å sin sida önskade sig en make som gärna fick ha litteraturen som fritidssyssla, men som först och främst var inriktad på att tjäna pengar och skapa materiellt välstånd. Intressemotsättningen gav upphov till en tidvis hård inbördes kamp. "Jag tror inte att det i någon saga har utkämpats en hårdare och mer förtvivlad strid för en kvinna än den strid jag inom mig har utkämpat för Dig, från första början, ständigt på nytt, och kanske för evigt."