Satchmo: Mitt liv i New Orleans

Det här är Louis Armstrongs egen öppenhjärtiga berättelse om den första delen av sitt liv, den tuffa tiden i New Orleans fattigkvarter fram till genombrottet som jazzmusiker. Han växte upp med sin syster och sin periodvis prostituerade mor, fadern såg han sällan till. Fattigdomen var bister men uppfinningsrikedomen för att klara sig desto större. Böngryta var basrätten. Fiskhuvuden gick att köpa billigt och koka till näringsrik buljong. Att förfina överlevnadsknepen var A och O i vardagen. När han var 13 begick han misstaget att skjuta med revolver under nyårsfirandet. Det var inte ovanligt att man gjorde så, precis som man avfyrade raketer och smällare. Han hade hittat sin styvfars revolver i en koffert därhemma och tog med sig den ut på stan. I sitt oförstånd smällde han av sex skott i luften och greps strax av polis. Han dömdes till vistelse på uppfostringsanstalten Hemmet för vanartiga färgade pojkar. Där hamnade han i anstaltsorkestern och fick lära sig att spela kornett – det var så hans bana som musiker inleddes. Man kan spekulera över vad som hade hänt om den unge Louis Armstrong INTE hade överilat sig den där gången, och INTE skjutit de där obetänksamma skotten i luften – då hade jazzmusiken troligen gått miste om sin störste stilbildare.

Boken är författad av Armstrong själv, utan hjälp av spökskrivare, vilket bara det är en ovanlighet i genren jazzmusikers självbiografier. Faktum är att Armstrong var en driven skribent på sitt eget originella vis. Han brukade ta med sig sin skrivmaskin på turnéerna och skrev flitigt i logerna och på hotellrummen, huvudsakligen brev. Hans sätt att skriva liknar ett muntligt ledigt berättande med många utrop och känslouttryck, en rask effektiv lättläst prosa, ett okonstlat rakt-upp-och-ner-skildrande av hur det verkligen var och vad som egentligen hände.

Görgen Antonsson är förutom rutinerad översättare också jazz- och bluesexpert och har en sakkunskap som kommer väl till pass för att kunna hantera detaljerna i Armstrongs redogörelse korrekt. Efterordsförfattaren Gösta Hägglöf är expert på just Louis Armstrong. Han kände Armstrong personligen och brev- växlade med honom. Det är också Hägglöf som har valt ut Armstronginspelningarna på den medföljande välmatade CDn.

I urvalet ingår en lång rad av Armstrongs mest kända och epokbildande nummer, och dessutom många mindre allmänt kända stycken som även de tillhör hans oräkneliga genidrag. Här finns t ex Heebie Jeebies från 1926, som anses vara historiens första scatinspelning, dvs sång med påhittade ord. Armstrong lär ha tappat textbladet och fortsatte att sjunga det han mindes av texten utfyllt med scat. Oavsett om det är sant eller inte är det en legendarisk inspelning. Swing That Music och Some Day är två exempel på låtar som Armstrong skrev själv. Här finns förstås också den mest kända jazzlåten av alla, When The Saints Go Marchin' In. Och här finns även flera så kallade örhängen, t ex On The Sunny Side Of The Street, Aint Misbehavin' och When You're Smiling. Och mycket mycket mer. Allt på skivan är både bra och historiskt intressant. Kavalkaden avslutas med When It's Sleepy Time Down South – det var ofta Armstrongs signaturmelodi på konserterna. Andra exempel på gyllene spår från skivan är Just A Gigolo, Potato Head Blues, Thanks A Million, In The Shade Of The Old Apple Tree, Cain and Abel, Blueberry Hill, Bye and Bye och A Kiss To Build A Dream On. Urval och ljudrestaurering har gjorts av Gösta Hägglöf på Ambassador Records / Classic Jazz Productions, här på licens till Bakhåll. Sammanlagt innehåller CDn 25 låtar. Total speltid är 72 minuter.

Boken ingår i Bakhålls serie Legendary Artists' Books, en svit böcker som skrivits egenhändigt av legendariska musiker och bildkonstnärer. De tidigare böckerna i serien är författade av John Lennon, Leonard Cohen, Boris Vian, Bob Dylan, Yoko Ono, Billie Holiday, Chet Baker, Andy Warhol. Information om bokserien finns på vår webbsida www.bakhall.com – klicka på Legendary Artists' Books i högerspalten.