Ulf Karl Olov Nilsson
01.09.16:
Urvalet essäer av Lyn Hejinian är verkligen säregen läsning. Och öppen. Som svenska välfunna titeln vill mena. Texterna är valda ur urval Hejinians The Language of Inquiry (2000), essäer skrivna mellan 1976 och 2000 och det är förbluffande hur konsekvent hennes poetiska hållning är. Inte bara genomsyras tjugofem-års skrivande av besläktade teman och samma vidöppna poetiska blick, även referenserna är intakta, det rör sig framför allt om Gertude Stein, men också om Bacon och en av den moderna psykologins fäder, filosofen William James, som för övrigt var skolkamrat med Stein.
Hejinian syftar till en öppen ”maximalt upptänd” text som är flertydig, öppnad för läsaren och avvisar författarauktoriteten, till skillnad från en stängd som är inriktad på en enda läsart med författaren som kontrollererad och kontrollerande instans. Men motsägelsfullt nog är öppenheten också det som gör en text säregen. Poesins uppgift, menar hon, är ”att skapa frasen det här händer och genom detta väcka den känsla som korresponderar med den – en känsla av nyhet, ja, och av förståelse – en upplevelse av vitalisering av tingen i världen, en bekräftelse på världens livlighet […] en känsla av att leva våra liv.” Inte sällan får jag just en upplevelse av ”det här händer” och ”tänk att någon kan skriva så här” inför dessa texter. Mitt eget exemplar av den svenska utgåvan har efter några veckors samvaro blivit ett slags arbetsmaterial, alldeles nedklottrat med infall, invändningar, nya tidigare otänkta tankar, utkast till egna dikter. Och naturligtvis understrykningar av alltifrån riktiga besynnerligheter till oförglömliga one-liners. Som dessa:
Jag föddes i väst.
Vad är kriteriet för att veta det, jag, föddes eller väst?
Eller följande, vilket förvisso är ett citat av Paul Valéry som inleder en av essäerna, men skulle kunna stå som ett motto för såväl vår poetiska som politiska samtid:
Två faror upphör aldrig att hota världen: ordning och kaos.
