Autonomi och gemenskap

Moderna samhällen är genompluralistiska och föreställningen om en etik baserad i en homogen social gemenskap är illusorisk - det finns ingen väg tillbaka till den förtrollade världen. Istället gäller det att ta dialogmodellen på allvar och utforma en interaktiv universalism som utgår från från människors individualitet - den generaliserade andra måste ersättas med den konkreta andra. I denna strävan stöder sig Benhabib på Jürgen Habermas och Karl-Otto Apels kommunikativa etik, och på Hanna Arendts idéer om ett utvidgat medvetande. Det sista är inte så konstigt som det låter: det handlar om att låta den andra aspekten på den gyllene regeln komma till sin rätt - inlevelseförmågan, förmågan att se ur den andras perspektiv. Men den förmågan ersätter inte, utan kompletterar rättviseperspektivet - empati utan universalism kan lika väl som det rena egenintresset få en att acceptera och t o m stödja orättvisor. Benhabibs bok är full av förståndiga och tänkvärda synpunkter, och för den som orkar tänka litet själv kan den nog också fungera bra som introduktion till mycket av det mest omtalade i de senaste decenniernas moralfilosofiska debatt.

– Staffan Carlshamre Göteborgs-Posten