En besynnerlig gemenskap: Teknologins gestalter i svensk prosa 1965–70

I en studie som varvar teknikhistoria med litterär analys belyser Jonas Ingvarsson i En besynnerlig gemenskap en rad centrala aspekter av människans förhållande till tekniken, och hur denna relation gestaltas i den svenska prosan 1965–70. Under 60-talet formuleras en rad idéer såväl inom mediefilosofi som samhällsteori och psykologi, vilka på olika sätt kan sägas reflektera en cybernetisk människsosyn. Att dessa idéer också sipprar in i den litterära texten är oundvikligt – diskursteoretiker som Friedrich Kittler och (framför allt) N. Katherine Hayles får här bidra med analytiska verktyg.

Med utgångspunkt i texter av bland andra Göran Palm, Staffan Seeberg och Torsten Ekbom formar sig En besynnerlig gemenskap till ett progressivt svar på den utmaning som humanioraforskningen måste anta i en tid då föreställningar om »verk» och »textproduktion», och därmed också begrepp som »historia» och »humanism», börjar vackla. Strävan efter förståelse av en enskild text ersätts med exempel på hur litteraturen kan användas till en diskussion om gränser; den litterära textens, teknikens, men också kroppens gränser. Till syvende och sist formar sig dessa analyser till en berättelse om gemenskap. Och om vad det är att vara Människa.