Freud

När Mannonis Freud utkom ansågs den snart av många vara den bästa freudbiografin i det mindre formatet. Den är en enkelt skriven introduktion och lika omedelbar som mångförgrenad. Som biografi skiljer den sig från många andra genom att den är tematiskt uppbyggd och ägnar sig åt Freud och hans liv i den mån det belyser teorin. Men Mannonis bok är inte enbart en ingång till ett tänkande, utan också ett självständigt litterärt och psykoanalytiskt arbete. »Den freudska doktrinen har förblivit öppen för tolkningar, vidareutvecklingar och korrigeringar, men dessa typer av arbeten kommer vi inte att beröra här. Det vi kommer att uppehålla oss vid är sanningen om Freud själv, om hur han kom fram till de frågor han ställde och till de svar han gav. I den mån det är möjligt skall vi försöka bilda oss en uppfattning om hur arbetet utvecklades samt visa fram Freud under denna utveckling. Men vi skall inte låtsas följa honom steg för steg under förevändning att inte vilja föregripa honom, ty oftast klargörs i efterhand de svårigheter som man inledningsvis stött på och det är det som gör det möjligt att korrekt beskriva dessa svårigheter. […] När Freud själv skrev: Mitt liv är endast intressant i förhållande till psykoanalysen, var det varken ett banalt yttrande eller en undanflykt. Men illusionen, tron på ’hjältemyten’ och motståndet försöker få oss att tro att om vi bara bättre kände till detaljerna i Freuds barndom, så skulle vissa oklarheter – vilka? – skingras.»

(Octave Mannoni)