Heligt och profant: Om det religiösas väsen

Mircea Eliades lilla bok Det heliga och det profana (1957) är en religions-vetenskaplig klassiker. Den är en populariserad sammanfattning av hans tidigare arbeten, skriven på uppdrag av det tyska förlaget Rowohlt och sedan utgiven på en rad andra språk. Eliade beskriver själv boken som en allmän introduktion till religionshistorien. Den »skildrar det heligas olika företeelseformer och människans situation i en värld som är uppfylld av religiösa värden». Enligt Eliade finns det två sätt att förhålla sig till världen: det sakrala och det profana. Med hjälp av exempel från olika religioner och kulturer visar han hur föreställningen om det heliga kommer till uttryck i upplevelsen av rummet, tiden, naturen och den mänskliga existensen. I sin inledning till boken skriver Ola Sigurdson: »Även om forskningen om religion i dag inte hyser samma optimistiska tillförsikt om att kunna finna en entydig definition utan nöjer sig med att konstatera vissa familjelikheter mellan de olika religionerna � och därmed avstår från att bestämma vare sig religionens centrum eller dess periferi � klarar vi oss inte utan någon form av generalisering. Som ett slags heuristiskt hjälpmedel för vår förförståelse äger Eliades religionstolkning fortfarande sitt berättigande. Kanske är det trots allt den renodling av ett perspektiv som vi möter i Heligt och profant som gör att den fortfarande är aktuell och räknas till klassikerna. Även om Heligt och profant inte säger allt om religion eller ens något om all religion, säger den förmodligen något viktigt om en del religion och kanske också om vissa dimensioner av vår samtid som blir allt mer tydliga när religion som ett globalt fenomen åter är på väg tillbaka, inte minst i det moderna västerlandets kritiska reflektion.» Mircea Eliade föddes i Bukarest 1907. Han studerade filosofi i Bukarest och sedan sanskrit och indisk filosofi i Calcutta. Genom filosofiprofessorn Nae Ionescu blev Eliade del av en gruppering av högerextrema intellektuella i Rumänien. Efter kriget bosatte han sig i Paris där han undervisade i religionsvetenskap vid Sorbonne. 1956 blev han inbjuden till universitetet i Chicago som gästföreläsare och två år senare blev han professor i religionshistoria vid samme universitet. Eliade stannade i Chicago till sin död i 1986. Vid sidan av sitt omfattande religionsvetenskapliga författarskap var Eliade också skönlitterär författare.