Pragmatism

Pragmatism, med undertiteln »Ett nytt namn på några gamla tänkesätt», består av åtta föreläsningar som William James höll först i Boston i slutet av 1906 och sedan i New York 1907. Föreläsningarna var avsedda att för den bildade allmänheten introducera den filosofiska strömning som James kallade pragmatism. James presenterar pragmatismen som en filosofisk metod som består i att undersöka begrepp och teorier med hänsyn till deras praktiska konsekvenser. Han diskuterar i detta perspektiv klassiska filosofiska problem och ägnar särskild uppmärksamhet åt det pragmatiska sanningsbegreppet. James populariserade framställning är en grundtext i den klassiska pragmatismen och därmed för en av 1900-talets viktiga filosofiska tankeriktningar – en tankeriktning som idag upplever en renässans.