Språkmaskinen: Om Lars Noréns författarskap

”Lars Norén som journalist på uppdrag i tillvaron? Faktiskt: det dokumenterande och socialrealistiska draget i hans texter, tydligast kanske i dagbokens återkommande närvaro i olika former, beror av reproduktionen av världens iakttagbarhet. Men här finns en underlig ton, något lite prudentligt, som om någon lärt sig vad som skall och bör sägas: det låter som en invand rörelse. författaren är i det senmoderna nuet inte regenten i den symboliska betydelsens rike, utan en kopieringsapparat i en simulerad värld.”
Lars Noréns författarskap utspelar sig inför maktens bevakande öga, det är en effekt av senkapitalismens maskineri omsatt i språk. Just därför, menar Ulf Olsson, är Norén ofrånkomlig: genom att montera in denna blick i sina texter formulerar han på ett sällsynt starkt sätt några av de villkor vi lever under, den språkliga makt som styr vår förståelse av världen.
Ulf Olsson närmar sig språkmaskinen Norén i åtta lika generösa som koncentrerade essäer – via begrepp som bokstavlighet, våld, övervakning, klass och arbete. Han läser således en mer politisk Lars Norén, en författare som monterar ned sig själv och låter sin tids sociala och kulturella villkor tala. Olssons bokstavliga läsning är ett försök att vägra återintegrera litteraturen, vägra återanpassa författaren. Inte för att respektera litteraturens gränser, utan för att istället använda litteraturen, bruka det lästa, för att orientera sig i världen. 
Stora delar av Noréns författarskap präglas av sjukdomen. Språket som sjukdom, som en effekt av senkapitalismens kulturella schizofreni, i vilken språkets konventionella funktion brutit samman och ersatts av något annat. Sjukdomen blir den form som litteraturens längtan efter ett absolut tillstånd kan materialiseras i: textens splittringar, upprepningar, monotonier, hallucinationer. Författaren är inte längre Diktaren utan finner sig istället vara bara en funktion i den stora språkmaskinen, i diskursmumlet: någon som nedtecknar de språk som rusar genom kroppen, ”maskinernas ordraseri”. Norén visar hur makt arbetar genom tal. En viktig aspekt av hans författarskap är att den excess av diskurser som han skriver i framträder som ett historiskt möjlighetsvillkor för litteraturen. Också den kritiska blicken är medierad, och litteraturen är en effekt av, snarare än enbart ett offer för, övervakningen. Litteraturen är satt att bevaka och symboliskt pröva, och samtidigt redogöra för, individens relation till normaliteten.

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Har tidigare bland annat skrivit om Trotzig och Strindberg, samt tillsammans med Thomas Götselius redigerat Diskursernas kamp, ett urval essäer av Michel Foucault.