Avsikter

Gilbert. Dialogen, javisst, denna underbara litterära form som från Platon till Lukianos, från Lukianos till Giordano Bruno och från Bruno till den store hedning som Carlyle var så förtjust i, alltid har nyttjats av skapande kritiker i hela världen – för tänkaren kan den aldrig förlora sin lockelse som uttryckssätt. Med dess medel kan han både träda fram och hålla sig dold, skänka form åt varje infall och verklighet åt varje stämning. Med dess medel kan han hålla fram objektet så att det blir synligt ur alla perspektiv och visa det för oss i sin helhet, som när en skulptör förevisar sitt verk, och därigenom dra nytta av alla de skiftande hugskott som plötsligt springer fram under diskussionen av den centrala tanken och faktiskt ger denna en mer allsidig belysning, eller av de lyckosamma eftertankar som skänker en större fullödighet åt grundstrukturen och ändå framtonar med något av slumpens delikata charm.

Ernst. Med dess medel kan han också uppfinna en inbillad motståndare och omvända honom när han så behagar med något absurt sofistiskt argument.

Gilbert. Ja, hur lätt är det inte att omvända andra. Det är sig själv man får problem med.