Jag, askans sångare

Det berättas att Pier Paolo Pasolini skrev sin långa självbiografiska dikt Jag, askans sångare under en enda natt i 1960-talets mitt, för att ge till en amerikansk journalist som ersättning för en inställd intervju. Sant eller inte, manuset hittades i Pasolinis kvarlåtenskap och publicerades 1980, fem år efter hans död. Det är en vindlande, brutal text som berättar om Pasolinis liv, från uppväxtåren i Friulien till livet som omstridd författare och filmskapare, men också om nödvändigheten att uttrycka sig genom handling lika mycket som genom poesin.

Pier Paolo Pasolini (1922–1975) var italiensk intellektuell, författare och filmskapare, känd för bl.a. Mamma Roma och Salò, eller Sodoms 120 dagar. På ellerströms har Paso­linis vers­dramer Drömmer jag? (1988) och Calderón (1990) utgivits i översättning av Ingvar Björkeson, samt den självbiografiska dikten Jag, askans sångare (2015) i tolkning och med efterord av Carl Henrik Svenstedt.

”Vår definition av en intellektuell som någon som tänker fritt stämmer ypperligt in på Pasolini. Han tänkte dessutom oftast annorlunda, det vill säga att han gav nya perspektiv och infallsvinklar. Är det något vi saknar nu är det sådana självständiga och modiga individer. // Den som är nyfiken på en av 1900-talets mest fascinerande intellektuella figurer får med den här boken en utmärkt introduktion.”  Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

Därför

skulle jag ändå bara vilja leva
även om jag är poet,
därför att livet uttrycker sig också genom sig självt.
Jag skulle vilja uttrycka mig genom exempel.
Kasta min kropp in i striden.
Men om livets handlingar är uttryck
är också uttrycket en handling.