De små hästarna i Tarquinia

"De små hästarna i Tarquinia är för mig den slutgiltiga sommarboken. Jag läser om den nästan varje sommar, det har blivit en vana jag har svårt att vara utan. Ändå har jag svårt att förklara varför, förutom den mest uppenbara anledningen: att den bättre än de flesta beskriver just en speciell sommaratmosfär. [...] Hos Marguerite Duras loja och uttråkade semesterfirare finns en påfallande ytlighet och en aversion emot att ta tills sig något som är allvarligt eller ansvarskrävande. Hon gestaltar redan här den starka känsla av isolering som skulle bli ett genomgående tema i hela hennes författarskap. Den sammansvetsade gruppen som inte tål några utbrytningar. Sommaren är bagatellens årstid och De små hästarna i Tarquinia är som sagt en sommarbok." (Ur Annina Rabes förord)

MARGUERITE DURAS (1914-1996) var Frankrikes mest uppmärksammade kvinnliga författare under sent 1900-tal. Hon skrev över femtio romaner, skådespel och filmmanus. Hennes avskalade texter är reducerade till ett minimum och handlingen är ersatt av detaljer och ögonblicksbilder. På ett mästerligt vis lyckas hon förmedla känslor som hämndbegär, skuld och kärlek i sekunder av tvekan och tystnad. Duras böcker utmärks av sin starka, filmiska, närvarokänsla.

"Jag vet inte varför detta varma, kvävande fängelse ter sig så lockande på mig. Man sugs in och kan inte annat." -- Kajsa Ekis Ekman, Dagens Nyheter

"Det finns inget överflödigt i denna [...] roman som med så till synes små medel målar upp så starka karaktärer [...] Helt makalöst." -- Peter Åkesson, Östgöta Correspondenten