De rumänska dikterna

Paul Celan (1920–1970) är en av efterkrigstidens mest betydande poeter. Han föddes i den rumänska staden Cernauti, med tyska som modersmål. Åren före andra världskriget studerade han i Paris och Czernowitz. Föräldrarna dog i nazisternas koncentrationsläger, och han satt själv i arbetsläger från 1942 till 1943. När ryska Röda armén invaderade hemlandet 1944 valde han att bosätta sig i Bukarest. Där fann Celan, som under hela livet hade en konfliktfylld relation till tyskan, en konstnärlig och personlig befrielse i att tillägna sig det rumänska språket. Under den korta tid han tillbringade där, från april 1945 till december 1947, skrev han ett antal mytomspunna dikter och prosadikter som aldrig rönt samma uppmärksamhet som hans tyskspråkiga verk. Med sin drömlika, expansiva bildfantasi både förebådar de det senare författarskapet och står som en egen gåtfull kropp i det. De rumänska dikterna har aldrig tidigare presenterats i bokform på svenska.