Egenmäktigt förfarande & Utan personligt ansvar

»Så Ester gav upp, igen. Men vad var meningen med dagarna i ett liv om där inte fanns något hopp om rus och livskänsla? Det fanns ingen mening.«

"Egenmäktigt förfarande" och "Utan personligt ansvar" hör till de mest prisade och omdebatterade romanerna i svensk litteratur på senare tid. Genom ett alldeles bestämt temperament poeten och essäisten Ester Nilssons skildrar Lena Andersson två olika kärlekshistorier som har det gemensamt att de båda är enkelriktade. Ester är den som älskar, och hon får aldrig känna sig övertygad om att hon är älskad tillbaka, vare sig av konstnären Hugo Rask eller skådespelaren Olof Sten. Det finns alltid någon eller några andra med i leken, och Ester vägrar att se det som är uppenbart för alla andra och inte minst för läsaren: att de använder hennes kärlek för att förälskat spegla sig själva.