Folkets bio

De båda männen, om de nu är män, vill veta vem det är som ser mellan deras syner. De vänder sig till den högst exponerade och mest framträdande kulturen för dess tillgänglighet. Resultatet blir exempelvis: uppräkningar; upprepningar; behovet av övervakning; spridda blickar; markörernas djup i synens, till synes, sociolektiska och sociokulturella bedömning och frågor om vem som har möjlighet att ställa alla dessa frågor.

Samtidigt arbetar de sida vid sida i ett rum överlarmat med redan mättad och metasymbolisk ikonografi; resultatet blir svindlande och har den karaktäristiska torra och underfundiga tonen som i resten av världen kallas passivt aggressiv. Olsson/Thörn har genomfört ett arbete – konstruerat ett verk – som dignar av bildrikedom och som en har de en täthet och ett språkbruk som sammanfattar och väcker till liv det i svensk lyrik som saknas; förvirring i tillgänglighet som fördjupande analys och meningar byggda som fundament i samma strut med marknadsgodis: man vet vad man får, man vet inte riktigt om det är det man förväntade sig.

Samtidigt har verket den politiska egg, den samtida samstämmighet skapad av ett behov av en smärre verklighet – den betraktade verkligheten, snarare än den upplevda – som vi är vana vid att se och som gör att en alltid återvänder till detta; verkligheten som ett objekt hittat.