Låga

Utler debuterade 1999 och låga är hennes tredje och senaste diktsamling. Hennes poesi finner motiv i såväl hennes barndoms landskap – i låga i Schwandorfs postindustriella gruvlandskap – som i klassiska myter och legender. Poesin är en jakt på bärande ljudkonstruktioner som kan vara såväl sensuella som söndrande. Till sina läsningar använder sig Utler ofta av ekon till poesins ljud eller dansare som illustrerar dem.

Med den svenska utgåvan följer en CD där Anja Utler läser mittpartiet av boken. Marie Silkberg skriver i efterordet:

Ljudet är genom hela Anja Utlers diktning bärande – assonanserna, alliterationerna – flödar, eller flammar upp, som upprepade klara lågor genom motsatserna, skillnaderna, sönderdelandet. Det är tydligt när man lyssnar på den cd som ges ut tillsammans med låga, som består av två olika inläsningar av mittdikten, två av många möjliga vägar alltså, genom den. Textfälten, de grafiskt tecknade dynamiska textskeenden, blir i rösten sammanfogade. Lyssnar man länge kan det upplevas som att rösten själv är en låga, eller många, i vilka tomrummen, de för dikten så viktiga sinnliga öppnade möjligheterna till nya kombinationer, brinner upp. Andningen, syresättningen. För att ersättas av intensiv rörelse.