Ord & Bild 5/2023: Spöken

Årets sista nummer undersöker med hjälp av tre gäst- eller rentav gastredaktörer; Linnea Frank, Fanny Wendt Höjer och Cecilia Nyman, åtskilliga spöken som hemsöker världen – genom historien, ideologier, på nätet, i fotografier, böcker, och längst in under sängen.

Det prasslar och knarrar. Själar utan kropp kryper bokstavligen fram mellan raderna och kanske, kanske, blir vi till slut som Ibsen, halvt benägna att tro att vi alla i någon mening är spöken. Inte bara genom det vi har ärvt som går igen i oss, utan genom alla möjliga levande döda idéer och föreställningar som hemsöker oss.

Med andra ord kommer här ett kusligt nummer i en otäck tid, som handlar om det som kanske inte lever i oss, men i allra högsta grad påverkar oss, och som vi aldrig riktigt blir av med. »Terror gjorde mig grym« skrev Emily Brontë i Svindlande höjder. Man föds nämligen inte till spöke, det är något man blir.

Vad är det? frågar sig Göran Dahlberg medan Rebecca Sand skriver om en märklig granne, och Jonatan Habib Engqvist förhäxas av ett fotografi från när satans brudar från Tjeckien var i Småland. När Julietta Singh berättar om spökarkivet får vi läsa om hur hon får höra att hon som barn satt i lekhagen »och skrek medan du slet ditt hår för att sen räcka över det till mig, näve efter näve«.

Josephine Baird intervjuar Danielle Brathwaite-Shirley om det interaktiva digitala konstverket BLACK TRANS ARCHIVE, där olika slags användare får olika spelförutsättningar, alltmedan Saga Loxdal jagar glada döskallar genom gamla artefakter via Carl von Linné, präster, växter med övernaturliga egenskaper och namn som slutar på -elius.
I Thatchers spöke av Anders Teglund rullar »managementkonsulten« Frederick Taylor med ögonen när han bjuds på te och kakor. Pia Koskela känner sig löjlig på cykeln i jakten efter Kiruna-svenskarna och Lia García (La Novia Sirena) frågar vart stjärnorna skulle ta vägen utan mörkret.

Vi publicerar ett längre utdrag ur Avery Gordons originella, och fantasifulla bok som utforskar sambanden mellan skräck, historia och hemsökelse, Ghostly Matters. Texten, för första gången i svensk översättning, av Fanny Wendt Höjer, kommenteras även av dikter som bygger på samma bok, av Josephine Carter.

Claudia Lindén tar oss till artonhundratalets litteratur där spöket, gengångarna från det förflutna, kunde bli bundsförvanter som förhindrade att oförrätter glömdes bort och uppmana till förändring. Ann-Marie Tung Hermelin undersöker också hon hur det förflutna finns i nuet, när hon reder ut tillkomsten för begreppet »postminne«, och hur tidigare generationers djupa trauman kan framträda i de efterlevandes konstnärliga gestaltningar.

Till slut finns även en bastant kritikdel i detta nummer med en viss dragning till det spöklika. Erika Söderberg skriver om antologin It Came from The Closet där 25 författare skriver om skräck och queeridentitet utifrån sina egna upplevelser. Texter om exorcismfilmer, slashers, skräckkomedier och gore som får henne att fundera på skräckfilmens sociala aspekter. Hjalmar Falk skriver kunnigt om skillnaden mellan historien och det förflutna i en dubbelrecension av Omistliga änglar. Tradition och modernitet hos Kafka, Benjamin och Scholem av Robert Alter och Historiens ängel. Rosenzweig, Benjamin, Scholem av Stephane Mosès. Ann Ighe skriver om att skriva genom det lästa: vilket Kerstin Ekman gör, och kanske alltid har gjort, i Min bokvärld. Henrik Schedin frågar sig vad Opiumkrigen har för relevans i våra dagar i sin läsning av Amitav Ghoshs Ibistrilogi, medan Athena Farrokhzad och Burcu Sahin diskuterar Jamaica Kincaids poetik. Jo, så bad vi såklart vår tids kanske vanligaste spökskrivare, Chat GPT, att skriva en saga om Ord&Bild i samma stil som en känd spökhistorieberättare. Den träder fram här, och där.

Något som har blivit tydligt genom bidragen till detta nummer är hur hemsökelse inte är detsamma som att vara utnyttjad, traumatiserad eller nedtryckt även om den ofta medför, eller producerar, sådana erfarenheter. Gordon menar att det som tycks utmärka hemsökelsen är det tillstånd där undantryckt eller olöst våld ger sig tillkänna, ibland oförmedlat och andra gånger mer indirekt. Det är när det bekanta förfrämligas som gastarna ger sig till känna.

Det är skymning. Måhända skapar vi i den de spöken vi söker, och som sedan hemsöker oss. »Nu vet jag vad ett spöke är« skrev Salman Rushdie i Satansverserna. »Ouppklarade affärer, det är vad det är.

INNEHÅLL 3-4 2023

Redaktionell inledning. Spöken – JONATAN HABIB ENGQVIST & ANN IGHE

Gastredaktionens inledning: Spökjakt
– LINNEA FRANK, CECILIA NYMAN & FANNY WENDT HÖJER

Den stilla sidan
– REBECCA SAND

Alla ser ut som monster. Varsågod, spela!
– JOSEPHINE BAIRD

Distraktioner
– AVERY GORDON

överföring • mot • överföring
fördunklingar iv
elogium till latinlärare
– JOSEPHINE CARTER

Den glada dödskallen går igen
– SAGA LOXDAL

Thatchers spöke
– ANDERS TEGLUND

Satanic Girls
– JONATAN HABIB ENGQVIST

Spöket står kvar fast jag kommer närmare och närmare
– LIA GARCÍA (LA NOVIA SIRENA)

Om postminne och begreppets tillkomst
– ANN-MARIE TUNG HERMELIN

Resan
– PIA KOSKELA

Spöket som samvete
– CLAUDIA LINDÉN

Vad är det?
– GÖRAN DAHLBERG

Spökarkivet
– JULIETTA SINGH

KRITIK

It Came From the Closet
– ERIKA SÖDERBERG

Omistliga änglar & Historiens ängel
– HJALMAR FALK

Min bokvärld
– ANN IGHE

Ibistrilogin
– HENRIK SCHEDIN

Jamaica Kincaid
– ATHENA FARROKHZAD & BURCU SAHIN