Liberalismens Död: Slutet på den rådande världsordningen

Immanuel Wallerstein har ett mångårigt vetenskapligt författarskap bakom sig. Det var han som lanserade den så kallade "världssystemteorin" som har spelat en viktig roll för förståelsen av politiska och ekonomiska sammanhang på global skala.

I boken Liberalismens död ger han sin bild av de djupa skakningar som just nu och ett tag framöver går genom världssystemet. Han undviker ytfenomenen och siktar in sig på det väsentliga: nationalstaternas och ideologiernas kris, miljöproblemen, de skakiga ekonomiska konjunkturerna.

Klart och åskådligt, utan önsketänkande och sentimentalitet, ger han sin bild av en orolig övergångsperiod, fylld av krig, epidemier och miljökatastrofer. Men han betonar att slutresultatet inte är förutbestämt. Det är upp till oss att påverka hur det nya samhälle som kommer att skapas skall se ut: demokratiskt och jämlikt eller totalitärt och hierarkiskt?

För de svenska läsare som tröttnat på John Pilgers enfaldiga Amerikahat och sörjer Naomi Kleins degenerering till tom pratkvarn erbjuder Wallersteins essäer finkalibriga tankar av ett helt annat märke. Om hans profetia om den kapitalistiska världsordningens stundande kollaps är sann eller falsk kan ingen veta. Än. Men helt sant är att Wallersteins teorier är sköna intellektuella trippar, garanterat nyttiga att ha laddade i skallen när framtiden kommer. Oavsett utgång.

– Magnus Linton, Expressen 28 november 2001

Att Wallerstein överhuvudtaget ställer de frågor han gör är befriande och lyfter den som är mottaglig ur den rådande klaustrofobin; han manar oss verkligen att tänka utopiskt, att fundera över det som skymtar mellan sprickorna i systemet. Och ofta uttalar han, när han mäter upp nuets och framtidens slagfält, ett passionerat och kämpaglatt "vi". . . . Personligen fann jag det underligt befriande att se Wallersteins perspektiv smälta ner den rika världens arbetarrörelser till föga mer än en avancerad liberalism. Boken kunde lika gärna heta Socialdemokratins död.

– Göran Greider, LO-tidningen 7/12-01