Mandomsåldern

Inledd med: Om litteraturen betraktad som en tjurfäktning

Hur skriver man en bok som är farlig för en själv? Det var den frågan som författaren och etnografen Michel Leiris (1901-90) ställde sig själv vid mitten av 30-talet. Han sökte ett skrivande som utsatte honom för en lika stor risk som den tjurfäktaren konfronterade på arenan. Svaret blev den originella självbiografin Mandomsåldern från 1939. Här dröjer Leiris vid sina brister, misstag och svagheter, allt det han egentligen inte vill prata om. Hans syfte var att genom denna överträdelse åstadkomma en exorcism, som skulle bota honom från hämningar och hyckleri.

Barndomsminnen, filosofiska reflexioner, sexuella avslöjanden och språkliga experiment är några av elementen i Leiris omtumlande, provokativa och ofta roliga självforskning. Mandomsåldern är ett av 1900-talets centrala litterära verk.