Nekrofilen

När Gabrielle Wittkop ombads att beskriva sin skandalomsusade succéroman Nekrofilen beskrev hon den som en melankolisk kärleksroman, eftersom bokens protagonist ständigt måste skiljas från dem han älskar.

Lucien är en parisisk antikvarie och passionerad samlare av japanska netsuke, små morbida statyetter som illustrerar intensiva kärleksakter med de döda. Lucien älskar också att äga de döda, döda som blivit uppryckta ur sina nygrävda viloplatser. I sin dagbok berättar denne makabre samlare den hemliga historien om sin nekrofila kärlek. Gamla eller unga, män eller kvinnor, varje förbipasserande blir föremål för samma intensiva erotiska uppvaktning.

Allteftersom sidorna skrider fram återvänder denne oroande estet till ursprunget för sin besatthet av kalla kön, av blåblekt kött med doft av mal, där hans bottenlösa ensamhet utspelar sig.

Gabrielle Wittkops kyligt sensuella språk, utan varje antydan till moraliserande, porträtterar en älskande utan motstycke. Hon berättar i Nekrofilen historien om den ensammaste av alla kärlekar och berör i sin bok det mest onämnbara. Och Wittkop gör det på ett språk vars lyskraft inte avtagit sedan boken publicerades för första gången 1972.

Nekrofilen är den första av Gabrielle Wittkops böcker som ges ut i Sverige.