Beskrivelse
«… en showman vars släktskap med Tage Danielssons och Povel Ramels «crazy»-skola tycks lika starkt som det med 50-60-talets mindre folkliga, poetiska anarkister. Block är en bok som aldrig blir tråkig; det räcker för att berättiga dess existens. Frågan är snarare varför vi inte alla leker mer: kastar b-orden över ända och dansar bugg med bokstävlarna. – Amelie Björck, Göteborgs-Posten
«Block slungar oss in i en omtumlande, absurd textvärld, uppbyggd av små prosadikter. … en bok som utmanar invanda föreställning om vad dikt är. Det är jag tacksam för.» – Petter Bengtsson, Smålandsposten
«Bokstäverna i Block är precis som bokstäverna här; svarta tecken mot en vit bakgrund, men samtidigt är de opålitliga och kan när som helst flyta samma, resa sig från pappret eller rentav attackera, och i förlängningen drabba, läsaren. Det gör att UKON bortom humorn kan sätta fingret på någon elementärt och viktigt i vårt språk och vi i Sverige ska vara glada över att ha en poet som Ulf Karl Olov Nilsson.» – Per Bergström, Kristianstadsbladet
«Den höga grad av vällust Block erbjuder gör faktiskt boken beroendeframkallande. . . Block» fungerar som en ypperlig läromästare i konsten att se de otaliga möjligheter som står till buds i det redan existerande språket. . . Block fungerar också som inkörsport för dem som tvivlar på språkmaterialismen, på användandet av språket som material, som utgångspunkt för insikter i (också) det egna jaget och dess omgivning. Det är kanske trots allt inte så mycket självuttrycket som en undersökning av villkoren för detta självuttryck som är den bästa nyckeln till just detta jag, till världen. Block visar hur detta går till, med en stor humor som får den traditionella litterära ordleken att te sig något dammig och begränsad.» – Frederik Hertzberg, Svenska Dagbladet
«. . . ett laborerande med den omedvetna lögnen som språkligt fenomen förmedlar i Block en språkmedvetenhet driven som hos få andra svenska poeter. Till honom och hans projekt kan man ropa ett entydigt, rent och befriat: tack!» – Henrik Petersen, Helsingborgs Dagblad»
I varje generation dyker det upp en författare som alla plötsligt börjar förhålla sig till. Kritikerna dras till hans eller hennes böcker, vill gärna recensera dem och börjar fila på essäer för att bidra med just sin tolkning av konstnärskapet. … På 80-talet hette den författaren Stig Larsson. I dagens poesi är det Lars Mikael Raattamaa eller Ulf Karl Olov Nilsson. … I dag kommer Ulf Karl Olov Nilssons nya bok ‘Block’. Boken består av monologer, dialoger, korta episoder, katalogdikter. Här finns inga sidnumreringar utan texterna svävar i en tyngdlös rymd. … Varje dikt är träffsäkert och nästan komiskt konsekvent genomförd. Gemensamt för dem är att de är helt logiska inom sina egna ramar… Trots att här finns få nutidsbilder är detta en samtidsdikt. Ulf Karl Olov Nilsson visar hur vår föreställning om ett gemensamt språk blir allt mer orimlig, ja, direkt falsk. Hos honom består språket av olika separata system. Han ger en bild av ett samhälle som brutits ned i celler, var och en med sina egna koder, ord, uttryck och idiom. Upplevelsen förstärks av att han närapå fräter bort människorna. Vi vet inte vilka de är. Kvar är bara deras röster. Det träffar en i hjärtat. Ulf Karl Olov Nilssons hemlighet är att han både är en experimentell och existentiell poet … Detta är en poet som vet att poesin inte bara kan återberätta erfarenheter – den kan också driva fram erfarenheter. [Boken] tillhör de konstupplevelser som får en att tänka ‘Aha, är det så det är!?’. Sedan går man vidare och tycker sig alltid ha vetat det. Man är förändrad.» – Åsa Beckman, Dagens Nyheter
«En anledning att tycka mycket om Block är att den, liksom Nilssons tidigare böcker, är fylld av energier, rörelser, flöden. Påhittigheter, cut-uptekniker och textympningar. Nilsson agerar som en stilistisk och textuell bricoleur; en ordens otillförlitliga ficktjuv med fingrarna skickligt fibblande i andras texter. Som poet gör han sig inte, för att citera Jonas (J) Magnussons efterord i Block, till någon orfisk eller självexpressiv diktare, utan snarare till en ordbehandlare, en sökmotor. Det är ett slags rock´n´roll av klippa och klistra. Ett livligt lånande av föreställningar och begrepp. Här är det skoj och här tycker man om att vara.» – Hanna Hallgren, Aftonbladet
