På solfläckens barnhem

Vad är det som utspelar sig på solfläckens barnhem?

Är det ensamhetens tragik, mörkrets stilla fruktan? Eller är det en mänsklig seger, barfotabarns ystra lek bland höstlöv?

I Stefan Hammaréns lyriska debut skiner mörkret bland solens strålar, humorn bland vansinnet, tårarna bland skrattet.

 "handlar till delar om kilsprängning, om resan ut till fältet, om en ritualdiktning innan slaggregnssörjan hunnit förblöta röd färg. Collaget återgår delvis till en surrealistisk språkdiktning som är subgenre till "the red rain"-gruppen, den diktgrupp i amerikanska södern som förskansade sig i ett barnhem och pratade om diktens underkastande mot själva upptåget. Genom gruppens dekret "hapax legomena" stod det utom tvivel, en urartning förestods, när 208 dikter om Shirley Temple-dockor kläddes i plagg från andra dikter, framför allt anarkisternas storrutigatyg." - S. Hammarén.

 Recensioner

det är inte ordflödet eller antydningarna som i sig betyder något, rummet mellan orden säger så mycket mer. Det är där livet vibrerar. Där finner man litteraturens själ. Och den har Hammarén inte fångat, för det går inte, men väl släppt fri. – S.Whilde i Kristianstadsbladet, 2004-06-15. » Läs hela artikeln.

en krypterad, stötvis framrabblad vedervilja mot det införstådda litterära sammanhanget. – Ulf Eriksson i Göteborgs-Posten, 2004-05-28.

Hammaréns språk är en paradox: språket blir oupphörligen misshandlat, upphetsat, sönderrivet,
men förblir samtidigt fräscht, orört, lugnt… vackert. – Guido Zeccola i Stockholms Fria Tidning, 2004-02-15. » Läs hela artikeln.

Förstenar mig i svenska ord. [...] Den nye särlingen i vår samtidsprosa. – Daniel Sjölin i Svenska Dagbladet, 2004-02-12. » Läs hela artikeln.