Tavlor från Umeå: Dikter i urval

Lars Lundkvists dikter är ofta korta, hans poesi ofta karg, skenbart enkel. Hans motivvärld, om man nu kan tala om en sådan i anslutning till en snart livslång poesigärning, har rört sig från det samiska, in i folkhemmet och ut i världen.

Han har kallats schaman, magiker och lyrisk modernist. Högt jämställs med lågt, litet med stort, mjukt med rått. Oväntade detaljer vaskas fram ur vanligheten – och vanligheter ur det oväntade. I hans texter ligger många tider inskjutna. Fattigsverige på modernitetens rand, med glesbygd, tunnbrödsbak och myrar med pors, men också hågkomster från sulfatfabriker och meditationer över klassisk musik. Lars Lundkvists dikter talar om förflutenhet, men de innehåller också en varnande fråga: Har vi i vårt framtidsraseri glömt att förvånas i vardagen?