Att vara utom sig inom sig

1992 utkom tre böcker av Axel Honneth, Francis Fukuyama och Charles Taylor som alla utgick från Hegels tes om att människan existerar inför sig själv endast genom att existera inför andra. Men Hegel är en obändig bundsförvant. Samtidigt som han låter oss tänka människans behov av att bli erkänd som den enskilda varelse hon är, visar han att det unika hos människan har sin förutsättning i att vara likadan, att i vissa avseenden vara detsamma som någon annan. Detta dilemma präglar varje filosofi om erkännandet. Victoria Fareld frågar sig om man kan bygga en politisk filosofi på människors beroenden och sårbarhet, istäl-let för på deras självständighet, socialitet eller förnuftskapacitet. I sin analys av den politisk-filosofiska frågan om erkännande lyfter Fareld fram Hegels aktualitet – framför allt via Charles Taylor – och argumenterar samtidigt för en filosofi som utgår från människors utsatthet. En vidkännandets filosofi.

"Det är ett alldeles ovanligt välskrivet arbete, njutbart och uppiggande att läsa, som kombinerar stor beläsenhet med eget självständigt tänkande [�] Som alternativ till en filosofisk hemkomst presenterar Fareld ett eget originellt utkast till en filosofi om vidkännandet. Att vara utom sig inom sig betyder nämligen att aldrig vara identisk med sig själv, att inte hasta förbi männi-skans utsatthet för att nå fast mark under fötterna utan att "erkänna", i betydelsen "kännas vid", "vilja veta av", "stå för", "utstå" och därmed att "ut-sättas" och "göras o-gjord", "upp-repas" och "repas-upp"." (Bengt Kristensson Uggla, Svenska Dagbladet)

Victoria Fareld är idéhistoriker, verksam i Göteborg och Berlin. Att vara utom sig inom sig är en omskriven version av hennes avhandling, som belönades med Per Nyströms pris av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetsakademien i Göteborg samt Sten Lindroths pris för framstående lärdomshistoriskt arbete.