Hegemonin och den socialistiska strategin

Hegemonin och den socialistiska strategin (1985) är en klassiker inom den politiska teorin, en given referens­punkt för dagens samhällsdebatter och ett av huvudverken inom diskursanalysen. Genom utmanande och engagerande läsningar av marxistiska 1900-tals­klassiker som Rosa Luxemburg, Georges Sorel, Leo Trotskij och Antonio Gramsci mejs­lar statsvetarna Ernesto Laclau och Chantal Mouffe fram ett nytt politiskt tänkande, i hög grad påverkat av postrukturalistiska idéer.

Ambitionen är att rädda det bästa inom den marxistiska traditionen och applicera det på de mångfaldiga sociala kamper som utmärker vår tids identitetspolitik, för att möjliggöra en pluralistisk radikaldemokrati.

"Vänstern borde börja med att utveckla ett trovärdigt alternativ till den nylibe­rala ordningen, istället för att bara försöka förvalta den på ett mänskligare sätt. Detta kräver givetvis att man drar nya politiska gränser och erkänner att det inte kan finnas någon radikal politik utan att en motståndare defininieras. Det vill säga: det kräver att man accepterar att antagonismen inte går att utrota." (Ur förordet från 2000.)

Möjligen har Hegemonin och den socialistiska strategin fått sin fulla betydelse först idag, då det tvivelaktiga valet tycks stå mellan den nyliberala utopin och den socialdemokra­tiska kompromissen. Laclau & Mouffe skapar ett radikalt alternativ för tänkande och handling.