Livet. Döden. Känslan.

Waslav Nijinsky, Ryska balettens nyskapande koreograf och premiärdansör, var under sin aktiva tid lika beundrad som vår tids superstjärnor. Hans genialitet, hans vansinne, hans androgyna utstrålning, hans sexuella eskapader och hans förhållande till välgöraren och älskaren Diaghilev har i allt bidragit till den mystiska och mytiska aura som ännu vidlåder hans namn. Kort innan psykosen bröt ned honom klottrade Nijinsky som i feber, dag och natt, ned sina tankar om tillvaron och konsten i det uttalade syftet att skriva en bok. Hustrun Romola såg redan på 1930-talet till att få anteckningarna översatta från ryska till engelska och utgivna, men i så förvanskat och censurerat skick att de knappast kan kallas hans eget verk. De tre handskrivna originalmanuskripten låg i över 70 år oåtkomliga och opublicerade, först i Romolas och sedan i döttrarnas Tamaras och Kyras ägo. Först 1992 tillät systrarna en fransk danshistoriker att ge ut en komplett översättning till franska av det ocensurerade materialet, vilket publicerades som bok 1995. Nu föreligger för första gången Nijinskys text även på svenska, i oavkortad översättning från det ryska originalet av Gunnar Linnaeus, som även försett verket med en omfattande introduktion.