Bokfört

"Bokfört" består av två delar.

"Ars moriendi" är en essä om litterära skildringar av livet efter katastrofen. Den utgår från två romaner ur besläktade genrer, science fiction och västern, av Joanna Russ och Cormac McCarthy.

"Tomhetens barn" är en samling småprosa av Raymond Kimber, i original "The Children of the Void", från vars olika utgåvor Lars Jakobson har valt ut och översatt ett hundratal texter.

Lars Jakobson, född 1959 och bosatt i Stockholm, debuterade 1985 med romanen Vinterkvarteret och har sedan dess publicerat ett flertal prosaböcker – bl a romanerna Vetten, Pumpan, Kanalbyggarnas barn och I Den röda damens slott samt berättelsesamlingarna Menageri och Berättelser om djur och andra. 2011 gav Lars Jakobson ut essäsamlingen Effekter, 2013 romanen John & Denise och 2015 romanen De odödliga.

Han lyfter gärna in dokumentärt material i sina berättelser och även stoff från sf-litteraturen. Gränsen mellan fakta och fiktion är ofta öppen – som när han i en av berättelserna i Menageri förser Lee Harvey Oswald med en annnan biografi än den vi känner från historien.

Lars Jakobson skriver med en ovanlig suggestionskraft och auktoritet, och måste sägas vara en av de främsta prosaisterna i sin generation. Han har också i hög grad vunnit kritikernas erkännande för sitt författarskap.¿¿ Kanalbyggarnas barn har kommit ut på norska, danska och tyska. För romanen I den Röda Damens slott (2000) fick han Aftonbladets litteraturpris och den nominerades också till Augustpriset. 2003 medverkade han i essäsamlingen Stjärnfall och gav sin syn på sf-litteraturen. 2006 tilldelades han Stiftelsen Selma Lagerlöfs Litteraturpris "för ett författarskap som med mörk suggestionskraft utforskar det mänskliga och vidgar fiktionens giltighet".

Om hans roman Vid den stora floden skrev Ingrid Elam i DN: "Jag läser i stället Jakobsons roman som ett svar på frågan hur och vad vi kan skriva efter den 11 september. Vilken berättelse äger giltighet?"

Om Vännerna (2010) skrev Jan Arnald (DN) i sin anmälan att den är en storsatsning i en roman- och berättarform som saknar såväl förebilder som motstycke:

"Ingen svensk författare kommer i närheten av Lars Jakobsons kunskaper när det gäller artificiell intelligens och datorutveckling. /…/ Det hela formar sig till en oerhört mångfasetterad bild av en värld – vår – som just på allvar håller på att låta sig digitaliseras fullständigt. I en genuint icke-realistisk, icke-­privat roman lyckas Lars Jakobson få mer sagt än någon annan om flyktingproblematiken, om åldringsvården, om mänskliga relationers tilltagande komplikation, om den tekniska utvecklingen, kort sagt om samhällsutvecklingen i stort."