Calligrammes

En samlingsvolym med utvalda bilddikter av den finurlige avantgardepionjären Guillaume Apollinaire. Boken har fått titeln Calligrammes – för det var det namn han själv gav denna märkliga diktgenre som han egenhändigt uppfann.

Guillaume Apollinaire (förnamnet, som är den franska motsvarigheten till Wilhelm, uttalas Gii-umm, efternamnet uttalas Apollinäär) föddes i Rom 1880. Hans mor var en polsk-italiensk äventyrerska i kretsarna som hade som livsuppgift att slösa bort pengar på casinot i Monte Carlo och andra luxuösa europeiska spelhålor. Fadern, som troligen var en högt uppsatt italiensk militär, skrevs i rullorna in som okänd och blev aldrig bekant för sin son.

Apollinaire växte upp på internatskolor och pensionat och lärde sig flera språk. 19 år gammal kom han till Paris för att försöka leva på sin penna. Till att börja med hankade han sig fram som journalist och informator. Han skrev artiklar för tidningar och konst- och litteraturtidskrifter och ville bli poet. Han frekventerade de litterära kaférna och kom att befinna sig mitt i det myllrande parisiska kulturlivet när alla de nya experimentella formerna sprang upp, kubismen, dadaismen, surrealismen osv. En av hans närmaste vänner var Picasso.

Den 25 augusti 1911 stal någon Mona Lisa från Louvren och eftersom Apollinaire delade bostad med en man som tidigare stulit några små statyetter från Louvren blev han misstänkt för att vara inblandad i Mona Lisa-stölden. Han greps och satt fängslad i fem dagar innan hans oskuld var klarlagd och han kunde släppas. (Mona Lisa återfanns två år senare i Florens och återfördes till Louvren.)

1913 publicerade han den viktiga diktsamlingen Alcools. Det var nyskapande, djärv, annorlunda diktning. Slopad interpunktion, vild blandning av högt och lågt, lekfulla grafiska experiment. En samtida kritiker beskrev med en fnysning boken som att gå på loppmarknad och titta på kuriosa, men idag är Alcools en oundviklig klassiker i den moderna poesin. En av samlingens mest kända dikter är för övrigt "Le Pont Mirabeau" som kan höras i Apollinaires egen uppläsning på CDn Bakhålls litterära stämmor i en inspelning från 1912. (CDn är nu slutsåld hos oss men kan med lite tur hittas i second hand-skivaffärer.)

Ordet calligrammes är en sammanslagning av kalligrafi (skönskrift) och ideogram (grafiskt tecken som föreställer själva ordet). Intressant är inte bara idén att slå ihop två medier, ord och bild, utan också Apollinaires utsökta förmåga att förtäta bångstyriga verklighetselement till stiliserade tecken, hans frapperande hantverksskicklighet när han snickrar ihop dessa kluriga bilddikter.

Han kan till exempel låta tolv små mänskliga figurer tillsammans bilda ordet "Montparnasse" – var och en av figurerna/bokstäverna är en person, en montparnassare, uppbyggd av ord som beskriver personen, samtidigt som orden blir en bild, ett porträtt av personen, en boxare, en amerikanska, en dansös, kvarterets stökigaste karl osv. Verkliga ögonblick fogas samman till ett liv och till evighet i "Klockan".

I "Det regnar" blir det momentana livet ett regn och orden strilar ner över boksidan. Många av Apollinaires dikter är lovsånger till kvinnor, passionerade lovsånger riktade till hans många heta förälskelser – till Annie, till Marie, till Lou, till Madeleine, till Jacqueline. I bilddikten till Lou tecknar han hennes porträtt helt med hjälp av ord, näsan med ordet näsa, munnen med ordet munnen osv. "Och till sist den ofullkomliga bilden av din dyrkade barm betraktad som genom ett moln."

Apollinaires snilleblixt att göra bilddikter på detta vis är lika enkel som genial. Metoden har haft förvånansvärt få efterföljare. Många har experimenterat med närliggande grepp – "konkret poesi", allkonstverk, multimediakonstverk osv – utan att tränga ut eller överträffa Apollinaire.

När första världskriget bröt ut i augusti 1914 tog han värvning i franska armén, först och främst för att äntligen bli fransk medborgare. Hans verksamhet som artillerist kom inte att hindra hans litterära skrivande och inte heller hans brevskrivande. Både från utbildningstiden på regementet och från skyttegravarna vid fronten skickade han en flod av heta kärleksbrev till sina kvinnor, såväl till Lou som till Madeleine, ibland likadana brev till dem båda. 1916 träffades han av en granatskärva i huvudet. Han fördes till sjukhus och såg först ut att repa sig men blev efter ett tag sämre. Ena armen förlamades. En hjärnoperation, en s k trepanering, utfördes och gav honom rörelseförmågan i armen tillbaka, men påverkade hans humör, han blev lättare trött och irriterad. Han sjukpensionerades från krigstjänsten och återvände till Paris där han genast återinträdde i sin roll i avantgardet. Han publicerade sig i ett flertal av de tongivande tidskrifterna. 1918 utkom diktsamlingen Calligrammes som ytterligare befäste hans position.

Apollinaire är även berömd som upphovsman till ordet "surrealism". Han hittade på ordet och använde det i förordet till sin egen pjäs Les Mamelles de Tirésias och i programbladet till Cocteau-Satie-Picassos balett Parade. Ordet plockades därefter upp av André Breton som använde det som namn på en hel rörelse. Idag är "surrealism" inte bara en beteckning på en av 1900-talets centrala litteratur- och konströrelser med otaliga förgreningar runt om i kulturlivet utan också ett flitigt använt vardagsuttryck med vid betydelse.

Apollinaire överlevde massdöden i skyttegravarna men dog kort efter kriget, i november 1918, i spanska sjukan, influensaepidemin som drog fram över det krigsutmärglade Europa och skördade miljontals människoliv. Han blev endast 38 år gammal.

Bakhålls volym innehåller utvalda calligrammes-dikter, dels från Apollinaires diktsamling med titeln Calligrammes, dels calligrammes-dikter som han publicerade i andra sammanhang. Boken är parallellupplagd med originaldikterna på vänstersidorna och de svenska versionerna på högersidorna. Översättningen är gjord av Ingar Gadd och handtextningen av Jan-Erik Höglund. Ett utförligt kommenterande efterord har skrivits av Apollinaireexperten Ylva Lindberg.