Den största lyckan: En bok till Vilhelm Ekelund

Vilhelm Ekelund var minst av allt någon ismickrande författare. Som få andra var han medveten om ”det stora räfvastrecket” – strävan mot vinst och framgång. Men han drömde om att verka. Om att vara levande i det levande, som han uttryckte det. Det var hela grunden för hans ”inre alchemi”. Och verkat har han, generationer av läsare har funnit inspiration, tröst och produktivt motstånd i hans verk. När han dog, för femtio år sedan, kunde han knappast ana hur ringarna kring hans verk skulle vidgas. Vilhelm Ekelundsamfundet, som bildades för sextio år sedan, firar det dubbla jubiléet med en bok där medlemmarna har inbjudits att skriva om enskilda texter eller om sina möten med författarskapet. Ofta leder bidragen rakt in i centrala tankar och förhållningssätt som gestaltas hos Vilhelm Ekelund.

Bidragen följer en linje från tidiga förutsättningslösa dagar, över den erotiska dirvkraften och drömmen om poesin, fram emot vanskliga vandringar och den livsviktiga polemiken. Själv sökte han oavbrutet näring och lindring för själen (medicina mentis) – och författarskapet har blivit en sammansatt mötes- ovh verkningsplats, som är unik i svensk kultur.