Främlingskap: Etik och form i Willy Kyrklunds tidiga prosa

Kan skönlitteraturen ge oss svar på moraliska frågor? Ja, menar de filosofer och litteraturvetare som under de senaste decennierna lyft fram skönlitteraturen som en ofta förbisedd källa till kunskap. Med inspiration från Aristoteles menar man att det finns existentiella perspektiv som bäst uttrycks i romanens form, och att läsningen kan fungera som en sorts etisk träning – genom skönlitteraturen lär vi oss att uppmärksamma moraliska problem och får hjälp att leva våra liv. I sin studie av Willy Kyrklunds tidiga prosa visar Olle Widhe att också radikala modernistiska formexperiment kan förstås ur en sådan etisk synvinkel. Genom att följa författarskapet från debuten Ångvälten 1948 fram till den hyllade romanen Polyfem förvandlad 1964 tecknar han bilden av en författare som medvetet försöker ta sitt ansvar genom att inte ta ansvaret från läsaren. Liksom flera svenska efterkrigstidsförfattare sökte Willy Kyrklund en livshållning och en litterär uttrycksform som korresponderade med varandra. Denna avhandling kartlägger hur han med hjälp av äldre didaktiska genrer utvecklar en ny romanform som iscensätter och till läsaren riktar den sokratiska uppmaningen "Känn dig själv". Boken klargör också hur världsresenären Kyrklund formulerar en etik med utgångspunkt i medmänniskornas outgrundlighet och främmande kulturers olikhet. Olle Widhe utnyttjar tidigare okommenterade artiklar, manus, brev, radio- och TV-program och ger inblick i ett säreget författarskap som tillhör de mest betydande i svensk litteratur. På samma gång presenterar han en etiskt inriktad läsart som tar hänsyn till modernismens experimentella inriktning utan att förlora textens gåtfulla egenliv ur sikte.