Sången

Guillevic (1907–1997) föddes, växte upp och levde hela sitt liv i det Bretagne som blev ett med hans poesi. Den sena boken Sången (Le Chant), som här presenteras i översättning och med efterord av Bo Gustavsson, bildar en meditation över poesin som rör sig från ett resonemang om diktens natur och villkor till en undersökning av hur sången ljuder från havet, tidvattensstränderna, murarna och stenmonumenten, vinden och ljuset. Abstrakt och konkret förenas till en självklar enhet. Samlingen utkom 1990 och utgör en summering av Guillevics författarskap med dess avståndstagande från luftig retorik, intresse för människans elementära villkor och envetna vilja att tränga in i tingens liv.