Kinesen

»Herr Studer«, säger ett fattighjon till överkonstapeln, och denne svarar: »Kalla mig Studer, Herren finns i himlen.«

Pfründisberg är en fattigvårdsanstalt, en trädgårdsskola, en bygemenskap. Och två döda. Näsdukarna tilhörande Anna Hungerlott, som ska ha dött i maginfluensa, uppvisar spår av arsenik och »Kinesen« ligger i novemberdimman på kyrkogården med ett skott genom hjärtat. Överkonstapel Studer gör sina iakttagelser. Att fattighjonen skedar i sig tunn kålsoppa, medan föreståndaren dricker fint vin kan inte ha med morden att göra. Eller?

»Med passionerad kyla utvecklar den store Glauser sitt gåtfulla fluidum med varje bok. På så vis uppnår han en suggestion som behåller sitt grepp om läsaren långt efter att denne lagt boken ifrån sig, till och med när både intrig och poänger är glömda.« Neue Zürcher Zeitung