Autisterna

Autisterna handlar om en man som rör sig i utkanterna av vad en gestalt kan vara. En man (eller flera män) utan moral och karaktär. Han befinner sig i olika europeiska stadslandskap, städer som alla liknar varandra. Han möter människor – skuggestalter som kommer och försvinner. Han rör sig i en suddig blåaktig värld helt utan mening. En värld i vilken han kan inta vilken position som helst. Under en period försöker han finna en neutral punkt i en stad, tömd på alla lukter och intryck. Under en annan våldtar han småbarn. Han dras från handling till handling utan någon inneboende kontinuitet. Han möter Leonid Brezjnev. Vi vet aldrig varför. Ibland jagas han av någon.

Autisterna är en av de moderna svenska romaner som haft avgörande betydelse i sinsamtid. Den markerade inledningen till det svenska åttiotalet, och blev ett riktmärke för såväl kritiker som yngre författare.

Stig Larsson föddes 1955 i Skellefteå. Autisterna (1979) var hans debutroman.

”Varje sida i denna märkliga bok är fängslande, överraskande, ibland skrämmande. Det finns ingen svensk text som ger mig en starkare känsla av att se in i Palmeårens, 70-talets gråtrista svenska verklighet, sekulariserad och ändå vidskeplig, brutal och ändå lögnaktig. Stig Larsson såg allt han såg med gorgonens kalla förstenande blick. Naturligtvis är detta en klassiker.”

– Lars Gustafsson, Expressen

”Det finns i texten en starkt framträdande frihetskänsla som gör den till ett kongenialt uttryck för Marx ord om att allt fast förflyktigas. Identiteter, minnesbanker, intriger, historisk kontinuitet – i Autisterna löses allt upp i en fiktionsskapandets lätthet och spänst som man inbillar sig kan ta författaren hur långt som helst.”

– Johan Lundberg, Svenska Dagbladet

”Jag tänker att det är just uppmärksamheten på de små till synes meningslösa detaljerna som är den stora styrkan i Stig Larssons författarskap. Alla de företeelser som vi av olika skäl tvingas rationalisera bort – för att kunna dra slutsatser, för att vinna tid, för att nå fram till målet – de försumbara avvikelserna som vi inte längre lägger märke till, det är de som blir synliggjorda i Larssons texter. Den goda sidan av en sådan exponering är ett (i alla fall för mig) ökat verklighetsseende, världen blir tydligare, mer nyanserad, och blicken skarpare och klarare.”

– Anna Hallberg, Göteborgs-Posten