Hitom himlen

I övre Norrland, ”ödelandet”, fann Stina Aronson (1892–1956) efter ett långt författarskap sin slutliga litterära hemvist. Romanen Hitom himlen (1946), författarskapets höjdpunkt, gjorde henne till en av den tidens mest betydande författare. I denna reducerade värld, där människor, djur och ting tycks bilda stumma punkter mot det karga landskapet, träder berättelsen om Emma Niskanpääs liv fram – ett liv i den tysta ödemarken, där en son föds, en make dör, en gift kvinna rymmer med en predikant. Med sitt lodande i en våldsam kvinnlig livserfarenhet och i mänskliga nollpunkter framstår Stina Aronson som en pionjär, en föregångare till författare som Sara Lidman, Torgny Lindgren och Elisabeth Rynell.

Stina Aronson föddes 1892 i Stockholm. Hon debuterade 1921 med romanen En bok om goda grannar. Hitom himlen var hennes nionde roman.

”Man får leta länge efter en starkare skildring av en människas kamp mot en helvetisk vinter, mot den snö och kyla som hotar att ta livet av henne. Varför är skildringen så mäktig? Därför att Aronson passar sig för att pressa sitt stoff på symbolisk innebörd. Snö är snö, storm är storm, och det räcker mer än väl. Vi känner ändå varats olidliga tyngd, ända in i märgen.”

– Sara Danius, Dagens Nyheter