Höknatt

Sven Fagerberg dök upp i den svenska litteraturen med en liten skräll. Och sedan, sju år senare, med en stor skräll. 1950: en prisvinnande tidskriftsessä som, under täckmanteln av att analysera en för sin ogenomtränglighet ryktbar roman, samtidigt var ett stycke kulturkritik och en diskret programförklaring. 1957: debutromanen Höknatt, som omedelbart hyllades som ett mästerverk och som trots sin kvalificerade komposition och filosofiska grundton sålde i tiotusental och gjorde sin författare berömd över en natt. (...) Höknatt är så överraffinerad i sin komposition att det till sist känns som om Fagerberg kan dyka ner i vilket material som helst – en värnpliktsövning eller ett minutiöst återgivet parti whist – och få det att genklinga meningsfullt av romanens tema. Det kan han också, och det vet han. (...). Höknatt tillhör med Drottningens juvelsmycke och Krilon de få svenska totalromanerna, de som utgör sina egna självreflekterande universum, och jag avundas de läsare som är privilegierade nog att få uppehålla sig där för första gången.
(ur Kristoffer Leandoers förord)

Sven Fagerberg föddes 1918 i Nässjö. Höknatt (1957) var hans debutroman.