Övermannen

"Kärleksakten är en handling utan betydelse, eftersom man kan upprepa den i oändlighet.”

Med de orden inleder den excentriske gentlemannen André Marcueil Alfred Jarrys roman Övermannen. Cykling, alkohol och introduktionen av en mystisk indier är några av leden i hans bevisande av sin tes. Sex möter mekanik och människan blir maskin i Marcueils kamp för genomförandet av övermänsklighetens yttersta bedrift: att utföra kärleksakten 82 gånger på ett dygn.

Övermannen är ett patafysiskt äventyr, en absurd skildring av människokroppens förhållande till maskinen, och därtill – kanske den första surrealistiska romanen.

Alfred Jarry (1873-1907) var författare, dramatiker och poet. Han är mest känd för sin pjäs Kung Ubu, en absurd och groteskt humoristisk drift med maktens mest självupptagna sidor. Men Jarry skrev omfångsrikt i många genrer och lanserade även sin egen vetenskap patafysiken, läran om lagarna som styr undantagen.

Jarrys patafysik genomsyrar Övermannens tvära kast mellan fascination för maskinsamhället och en vilja att negera mekanisk rationalitet med otyglad erotik, vildsint humor och fantasins extatiska sprängkraft. Det är i den skärningspunkten Jarrys författarskap spirar med en kraft som fortfarande inspirerar och exalterar.