Gå ner för trappan

I romanen Den tredje systern (2005) blev Gunnar av med stora delar av sig. De offrades på livets altare utan att den som kastrerats fick något i gengäld. Nu värker Gunnar fram sina dagar som sjukpensionär i ett källarrum i förorten. Men detta hus är inte som andra: ljudet av gnisslande klor, knackningar och speldosor håller den hopplöse blandmissbrukaren vaken.

Det som skulle ha varit ett händelselöst väntande på slutet blir ett ohyggligt och underbart äventyr. Han får en ny vän i grannfrun tant Karlsson. I ett hemligt rum hittar han en "onanidagbok". Och han blir med barn: den som var ett ödsligt monster blir ett fruktbart blomster.

Gunnar Blås Gå ner för trappan är en enkel och rörande historia om föräldraskap och förtvivlan, fylld med färggrann fantastik och förhärjande fasa. Följ med Gunnar ner för trappan, där hans öde skall kristalliseras.

PRESSRÖSTER OM DEN TREDJE SYSTERN:

Gunnar Blås Den tredje systern kom emot mig som en sorts briljant skrikspya, rakt upp ur deckarfloden, rakt i ansiktet, så oförskämt. Rakt mot hjärtat, så hårt. [---] Pseudonymen Gunnar Blå har i det hårdkoktparodiska deckarformatet skrivit ett allvarligt, vackert, vidrigt, roligt verk [...] en riktigt rafflande deckare, en skämtsamhet, en irriterande bokjävel och en väldigt rörande roman om att vara man och någons far och någons barn och alldeles hopplös och hopplöst förlorad. För att allt som finns är flykt och lust och brist och ensamheter. För att man är kött och blod och dödsdömd och dömd till att alla man älskar ska dö. Och allt man har är den egna omättligheten. – Jenny Tunedal, Aftonbladet

Dödsdrift och estetisk konsekvens förenas i en grym vision som bekräftar min bild av Gunnar Blå som en av den svenska prosans mer originella begåvningar. [...] Med större svängrum i berättandet vållar de branta kasten mellan vardagsscenernas smutsrealism och de metafysiska drömsekvenserna en märklig, iskall svindel hos läsaren. Denna existentiella yrsel har väl på svenska inte haft någon värdig uttolkare sedan Strindberg - och Gunnar Blå kan knappast heller matcha hans delirium. Men ändå: här är någon som försöker. – Dan Jönsson, Dagens Nyheter