Gjesteredaktør Tydningen

En fantastiskt skriven, intensiv och smärtsam diktsamling om den transatlantiska slavhandeln och de människor som mördades på slavskeppet Zong på 1700-talet, där kaptenen kastade 150 personer överbord som tagits som slavar. Dikterna utgår ifrån de arkiverade rättshandlingarna från fallet, som istället för massmord behandlar försäkringsbedrägeri, eftersom människorna avhumaniserades till skeppslast. Philips poesi ger namn och skönhet åter till de som berövats rätten till liv, och skriver tillbaka mot arkivet, rättsväsendet och historien. 

Ett flerspråkigt, montage-artat, autofiktivt och hybridiserat verk om migration, diaspora, minne, språk, trauma, kamp och kvinnoskap. Likt andra böcker som tillhör ens favoriter är den svår att beskriva utan att det känns som en reducering av dess komplexitet. Det vill säga: en bok som kan läsas om och om igen, där nya djup framkallas vid varje läsning. 

I en bokhandel i San Francisco plockade en av oss redaktörer av en händelse upp denna poesibok och blev hänförd. Long Soldier skriver en både vass och sinnlig politisk dikt om urfolkskamper för landrättigheter och överlevnad, med en särskild känsla för språkets ljudlighet och visualitet. I Tydningen nr. 27/28 publicerades ett längre utdrag ur Whereas. 

Corian är en samling av sju befintliga poesiarbeten som inkorporerats i ett och samma bokobjekt. Samtidigt är det ingen konventionell diktsamling, utan snarare låter sig detta bokobjekt tänkas som arkitektur; ”en sekvens av rum”.

Vad det gäller det poetiska språkarbetet är Thörnebys dikter ofta korta och koncisa. Jag tänker dem som sekvenser eller instruktioner. Men samtidigt visar Corian på hur intensiv och expansiv en rak och bokstavligt hållen poesi kan vara. Genom att arbeta med minimala poetiska medel drar dikten in sin läsare extremt nära sig. Varje bokstav vibrerar. 

Danielle Colloberts dagboksanteckningar, översatta från franskan av Norma Cole. Den nakna stilen, de kännetecknande tankstrecken och de kroppsliga, köttsliga motiven återfinns även i denna text. Skillnaden från Colloberts tidigare produktion är bland annat texternas dateringar och platsangivelser som låter läsaren följa den skrivandes tankar och rörelser i världen. 

Not: den som inte läst Collobert kan med fördel börja med Gunnar Berges norska översättning av poesiboken Il donc, publicerad 2017 med titeln Den altså (H//O//F). I Tydningen nr. 27/28 publicerades även ett urval av Martin Högströms svenska översättningar av Il donc.   

Konstnären och musikern Sue Tompkins Stay in this time är den fjärde poesipublikationen i förlaget Chateauxs Turkosa serie. Enligt förlaget utgör serien ”ett antal strikt materiella och reproduktionstekniska ramar inom vilka vad som helst kan sägas”. Mer precist handsätts och trycks dikterna på ett pappersark som viks två gånger, vilket sammantaget ger fyra sidor på var sida om arket. Serien upprättar en tydlig estetisk form där varje poet får arbeta med åtta avgränsade utrymmen; en vit terräng där poesin får göra sina specifika avtryck. Stay in this time är särskilt spännande, då Tompkins spontana poetik så pass tydligt utmanar och utmanas av seriens ramar. Diktens sättning på arket står i ett produktivt samspel med diktens sonora och musikaliska spel. Tompkins poetiska lek är lika impulsiv som strikt, självsäker som spontan.  

”Vende ryggen til havet, til forbrytelsen, til analogien.”

Boken innehåller de två diktsamlingarna Language-Games och On the Periphery samt tidiga experiment med konkret poesi och tidigare outgivna diktmanuskript. Forrest-Thomson skriver inifrån en brittisk litteratur- och kritiktradition vars logiker och meningsproduktion hon genom formmässiga experiment och parodiska förskjutningar utmanar och sätter på spel. Det är en poetik som resulterar i filosofiskt förankrade dikter som samtidigt inte tar sig själva på alltför stort allvar. Ett viktigt författarskap i historien om brittisk ”radical poetry” och language-poesin.

En fenomenologisk skildring av människans ovillkorligt kollektiva existens som visar på värdet i omsorg och uppmärksamhet gentemot omvärlden. En samling av långa, vindlande rader som öppnar sig i takt med de erfarenheter och landskap de framställer. Det är fragmentariskt men precist, drömlikt men klarsynt på ett sådant sätt att läsningen lämnar mig med en känsla av ett slags omedelbar igenkänning.   

Det som börjar som en reseskildring av en äldre mans fotvandring längs den engelska östkusten förgrenar sig snart i en mångfald av berättelser och berättare. Berättarens egen identitet glider mellan subjekt lika sömlöst som berättelsen byter tidsepok och tema. Utläggningar och reflektioner kring silkesindustrins ankomst till Europa, andra världskrigets bombningar och makrillens naturhistoria behandlas med samma tyngd och fokus. Precis som i andra romaner av Sebald finns här illustrationer och fotografier invävda i texten som suddar ut berättelsens gräns mellan fakta och fiktion.

Om ett skepps alla delar byts ut, är det fortfarande samma skepp? Går det samma att säga om kärleken? Om kroppen? Maggie Nelson låter i The Argounauts sina egna levda erfarenheter av kroppar och relationer i förändring gå i dialog med teori och filosofi. Kärleken låter sig inte villkoras av ett stillastående varande utan är i ständig omvandling – likaså kropparna som genomgår graviditet, kirurgi och testosteronbehandling.