Ariel litterär kritik # 2: Baklängesöversättning och andra texter

Ända sedan Stéphane Mallarmé en gång i modernismens barndom talade om »versens kris« har uppbrottet från den bundna metern framstått som den moderna diktens främsta kännetecken. Men vad betyder det att vår tids vers är »fri«? Hur hanterar den grundläggande metriska dimensioner som rytm och klanglighet? Vad spelar radbrotten för roll i den? För översättaren och metrikern John Swedenmark går dessa frågor att sammanfatta i en övergripande fråga, som lyder »Vad är det vi översätter när vi översätter modernistisk dikt?« I texterna i denna bok skisserar han ett svar på denna fråga. Traditionellt har den moderna poesins visuella dimension – diktens grafiska gestalt – betonats. Swedenmark förlägger istället sin uppmärksamhet till dess akustiska dimension: Han lyssnar efter dess intonationsgestalt. Med utgångspunkt i poeten och metrikern Augustin Mannerheims arbete med begrepp som prosodi och puls föreslår han frasen som den moderna poesins grundläggande enhet.

ARIEL LITTERÄR KRITIK utges av FSL:s forskarseminarium i samarbete med Ariel förlag.
Skriftserien undersöker den litterära kritikens former och förutsättningar, med utgångspunkt i tanken att också kritiken är en del av litteraturen, och att det litterära i sig är en kritisk verksamhet.