I rörelse

Det finns en punkt där den existentiella jämlikheten strålar klar - vi genomsköljs och reduceras: kvar finns vårt jag tillsammans med ett oändligt antal andra jag, och som ett kvardröjande: nebulösa ringar av värme eller kyla kring dem vi känner och dem vi ska komma att möta. Stigen öppnar sig, detta förblir. Källan porlar, också i stunder av lomhördhet och smärta.

En dikt, en målning kan lika gärna avlägsna som närma oss detta centrum, som är tabula rasa inför mötet. Bildning: kan lika väl vara det ena som det andra. När tillräckligt många gör sig bekväma i alienationen tycks den upphöra.

Allt är en bildningsresa. I rörelse. Den som kan förbli och dröja kunde även i meningslösheten befinna sig i rörelse.

Och personlighetens villkor tecknas på socialpsykologisk romani: samtidsfältets historia och materia. Värderingar, synsätt, attityder, apercuer - uppfostran. Konstens Pegas lyfter och sätter ner hovarna på ett nytt ställe. Dess bilder är möjligheter.

Vi talar i munnen och i hjärtat på varann tills vi ser den andre. Plötsligt stannar ideologier som hundar kopplade utanför puben, eller som soldater i väntan på nya order. Punkten av jämlikhet är inte nivellerande, tvärtom blir olikheten tydbar. Auktoriteter återkommer och undervisar anarker. I begynnelsen visste jag inget. I änden var jag lärd och tung, med gikt och podager. All erfarenhet är bara ord innan den blir instinkt. Jag vet inte. Och vi kan röra oss i flera språk. Det är början.

I rörelse är en gestaltning av ett säreget sällskapsliv med den västerländska idétraditionen. Gunnar Lundin samtalar med gamla, döda vänner såsom Spinoza, Emerson och Mäster Eckehart; han når Böhme, Swedenborg och Hermelin; han möter Goethes alkemi, Voltaires indignation och Rydbergs visdom.

I rörelse handlar om individens öde, om tillit, ensamhet och gemenskap.