Kalla mig Theodora

Komplex och mångfacetterad bildar den en exposé över Istanbuls historia. En nutid framträder som ur en dimma som fortlever genom glömska – och svek. Frågor om religionens överlevnad i det moderna, om det demokratiska styrelseskickets grunder, eller om islam som ett reellt hot och om kristendomens förfall, gör läsningen av Kalla mig Theodora till en ofta oroande upplevelse.

”Man skall inte överdriva skillnaderna mellan demokrati och diktatur. I båda fallen råder sekulariseringens tyranni”, låter författaren diktatorn säga, i en bok som inte värjer sig för att ifrågasätta det mest självklara. Det är också en bok om kärlekens villkor, om ett andligt våld, om en kvinnas övergrepp – på sig själv, genom andra. Det är en ofta vacker bok, tankeväckande, glasklar och samtidigt gåtfull.

”En av de få riktigt angelägna esoterikerna i vår litteratur”, skrev DNs recensent Dan Jönsson i samband med författarens senaste bok, tankedikten 1:1 från 2004.

”I den strida och väldiga bokfloden glimmar hans bok som ett överraskande guldkorn. Varför inte försöka fånga detta förbiilande glitter innan det försvinner i vattenvirvlarna?”, skrev Eva Ström i Sydsvenskan om På helig mark, 1999.