Berättelse och förnuft: Historieteoretiska texter

Historievetenskapens uppgift är att på ett systematiskt sätt forma och underbygga sanna och meningsfulla berättelser som människor behöver för att kunna förstå sig själva och orientera sitt handlande inför framtiden på ett förnuftigt sätt. Så skulle man kortfattat kunna sammanfatta huvudtanken i Jörn Rüsens perspektiv på historievetenskap. Det är ett perspektiv som kombinerar aspekter av historiskt tänkande som vanligen uppfattas stå i motsättning till varandra. Historia som menings- och identitetsbildande berättelser sätts ofta i motsättning till vetenskap och ett rationellt förhållningssätt till historia. Det intresselösa sökandet efter sanningen ställs ofta mot ett kunskapssökande som vägleds av bestämda syften. Historiker tenderar av naturliga skäl att se historisk forskning som det egentliga sättet att syssla med historia och att sätta forskningen i motsättning till de sätt på vilka historia produceras och används i samhället i övrigt. I synnerhet sätts vetenskap gärna i motsättning till offentlighetens politisering och estetisering av historia. Men om man vidgar perspektivet och frågar sig vad det innebär för ett samhälle att umgås med historia på ett förnuftigt sätt och utifrån det perspektivet frågar sig vilken uppgift historievetenskapen har, förvandlas motsättningarna ovan till öppna frågor. Är det förnuftigt att bortse från frågor om kunskapens användning när man formulerar frågor och perspektiv inom forskningen? Är det förnuftigt för ett samhälle att försöka isolera forskningen från aktuella politiska frågor och samhällsproblem? Är det förnuftigt för ett samhälle att inte forma sig en uppfattning om sin egen identitet och att historiskt belysa denna? Är det möjligt att låta forskning och historieförmedling vägledas av syften utan att de instrumentaliseras?

Jörn Rüsen är professor i historia och ledare för det kulturvetenskapliga forskningsinstitutet i Essen.