Hatets Sånger: Tidig svensk socialistisk diktning (1885-1910)

Hatets sånger samlar den råaste, blodigaste, mest desperata och passionerade arbetardiktning detta land skådat. Men här finns också hjärtskärande kärleksdikter, ateistiska attacker, jublande utopier. Och du trodde proletärlitteratur var trist ... Läs Leon Larsons symbolist-proletära delirier så ändrar du mening efter tjugo sekunder.

Fartyget Amalthea sprängdes 1908 i Malmö hamn, och året därpå mördade Hjalmar Wång en hög svensk officer i Kungsträdgården. Och "den lysande poeten" Leon Larson visade sig vid en husrannsakan ha dynamit och skjutvapen i sin lägenhet. Carl-Michael Edenborg och hans tre redaktörer [sic] tycker att den rimliga reaktionen inför dylika fakta är att håna den borgerlighet som blev upprörd och med avsmak hänvisa till en åtföljande "hätsk kampanj" mot sina [sic] hjältar. Mot bakgrund av att unga nazister för närvarande återupplivar mordet som argument blir denna attityd extra vidrig.

Peter Lutherson, kulturchef på Svenska Dagbladet
(SvD 991119)

Stalinisterna på Norrskensflamman tyckte å sin sida att det saknades förnuft och ett politiskt program i Hatets sånger. Borgare och stalinister hatar Vertigo. De kan tydligen inte skilja dikt och verklighet. Det är i sin ordning.