Lux aeterna

I Martin Tistedts Lux aeterna möts livsprocessernas oupphörliga kaos och poesins särskilda stringens. Födelse, förintelse, smuts, renhet, vällust, smärta: det organiska och ickeorganiska varats störtflod vältrar sig fram genom universum och språket - långt bortom gott och ont.

"Lux aeterna är - rent språkligt - mycket bra, nästan genialisk." – Guido Zeccola, Tidningen Kulturen

Pressklipp om Martin Tistedts debut Segerhuva

Segerhuva är ett mardrömslikt vadande genom kroppsvätskor, en nerbrytare av moral och människodjurets återfödelse. Bakom den stundtals poetiskt skrivna våldspornografin lurar flera religiösa och filosofiska aspekter, inbäddade i ett djupare sår eller i författarens interna skrattsalva. För Tistedt är köttets/människans förvandling till djur och gud detsamma som könets upphörande och hermafroditens materialiserande. – Stefan Whilde, Yelah