Paletten 4/2014-1/2015

Sinziana Ravini och Fredrik Svensk

Vad är det som håller på att hända med offentligheten i Sverige,
i Europa, i dag?

Den franska gruppen Den Osynliga Kommittén publicerade den inflytelserika skriften Det stundande upproret 2007, strax före den senaste ekonomiska krisen tog fart. Nu, efter mängder av uppror världen över, är de tillbaka med den nya boken Till våra vänner. Erik Bryngelsson har översatt och byggt vidare på deras idéer. Charlotte Bydler har tittat närmare på en alltmer populistisk kulturpolitik, och drar paralleller till frågan om yttrandefrihet i ljuset av Charlie Hebdo. Men offentligheten är hotad inte enbart av ekonomiska åtstramningar.

Står konsten i centrum för dagens konstinstitutioner? Lisa Rosendahl uppmärksammar tillsammans med några curatorskollegor hur konstinstitutionernas kris kanske inte bara handlar om minskade resurser, utan också om hur arbetet organiseras.

Är bilder farliga? Sinziana Ravini har granskat relationen mellan vår tids ikonofobi och det identifikatoriska skrattets dilemma i en essä som inkluderar en intervju med Lars Vilks.

Om satirens former är ett sätt att ta tempen på dagens politiska situation, så är sexualitetens och kärlekens status en annan. Frida Sandström har varit på Carlos Mottas utställning For Democracy, There Must Be Love på Röda Sten Konsthall och letar efter en idé om kärlek som ännu inte är kommersialiserad. Den queerfeministiskt informerade konstdiskussionen är i dag vitalare än på länge, något som bland andra Frank bidragit till. Fredrik Svensk har frågat Frank vem hen är.

Är underkastelse den ultimata formen av kärlek och är feminismen och sadomasochismen förenliga? Sinziana Ravini har talat med Lina Mannheimer om hennes film Ceremonin som skildrar den franska författaren och dominatrixen Catherine Robbe Grillet och hennes undersåtar. Nicolas Bourriaud ger sig in i diskussionen om spekulativ realism och antropocen, Graham Harman svarar.

Med utgångspunkt i Asger Jorns komparativa vandalism har Henrik Andersson tittat närmare på vad som händer när en konstnär gör anspråk på att bli konsthistoriker. Patrik Haggren och Mikhail Lylov presenterar möjligheten i en delirisk rationalitet med utgångspunkt i Roger Caillois förslag på en ”diagonal vetenskap”. Magnus Florin gör en skrivbordsarkeologisk djupdykning i berättelser som är på väg in i papperskorgens glömska och Sven-Olov Wallenstein avslutar med att skriva in Swedenborgs begrepp om darrningen i estetikens ursprungshistoria.